Direktlänk till inlägg 20 december 2010
Omedvetet vapenbrott...?
På Airgun så pågår nu en intressant diskussion om vad som händer om man blir ertappad med ett oreggat vapen över 10J trots att man själv har köpt det fabriksnytt. Kan man då hållas till ansvar eller inte?
Jag har forskat lite i saken och fått följande resonemang förklarat för mig:
Skjutvapen är unika eftersom ägaren besitter ett personligt och totalt ägaransvar. Det enda vi har motsvarande ansvar för är faktiskt hundar. Ägaransvaret är strikt vilket betyder att oavsett omständigheter i övrigt så är det alltid ägaren som är ansvarig för vad vapnet (och hunden) hittar på.
Det är detta som gör att man kan bli åtalad om exempelvis ens vapen blir stulet.
Tittar vi sedan på andra konstruktivt effektspärrade föremål, exempelvis en moped, så kan man där inte bli tagen till ansvar ifall mopeden går fortare än vad den borde, förutsatt att den är orörd. Där anses prestandahöjningen vara en tillverkningsteknisk avvikelse och detta är juridiskt acceptabelt. Ägaren har därför inget ansvar för hur fort mopenden går utan detta ansvar ligger hos en annan part (tillverkare, generalagent, återförsäljare) etc.
Så är emellertid inte fallet med skjutvapen (lagen nämner inte luftvapen, men ger inte heller undantag för dem, alltså jämnställs de med krutvapen här, enligt Vapenlagens inledande definitioner). När det handlar om skjutvapen så är vapenägaren alltid ansvarig för vapnets prestanda. Det vanligaste ifrågasättandet av vapnets prestanda är emellertid (o det är här ansvarsdelen är prövad) när man jagar med ett skjutvapen. Då är jägaren ansvarig för att ammunitionen (oavsett köpt eller handladdad) klarar de krav som NVV fastställer för respektive villebrådsklass (klass I, II, III eller IV).
Samma princip gäller alltså även luftvapen. I det ögonblick som ägarskapet övergår ifrån handlare till kund så är kunden vapenägare (om än licensfritt) och därmed strikt juridiskt ansvarig för vapnet. Är man orolig för effektnivån så prövar man lämpligtvis vapnet i en kronograf innan man får det sträckt till sig över disken.
Det strikta ägaransvaret är alltså ett undantag ifrån uppsåtskravet vid brottslighet och därför oerhört restriktivt förekommande i lagstiftningen, för närvarande (såvitt jag vet) bara förekommande för hund och skjutvapen.
Påföljden för ett innehav av ofrivilligt effekthögt luftvapen torde dock vara mycket ringa. Här har åklagaren goda möjligheter att lämna en åtalseftergift.
Vid ringa brott (oavsett typ) så är åtalseftergift inte ovanligt. Detta förutsätter dock att man erkänner brottet. Man får ingen påföljd (böter, fängelse etc) men vapnet kan förklaras förverkat (man får inte tillbaka geväret eller ersättning för det). En åtalseftergift innebär emellertid att man ligger kvar i belastningsregistret under 10 års tid innan utgallring sker. Detta kan naturligtvis vara ett problem om man sedan söker en vapenlicens och handläggaren i belastningsregistret hittar en notering om åtalseftergift för vapenbrott (olaga vapeninnehav).
Enligt lagen så kan dock en licens beviljas ändå, om "en icke ringa tid har förflutit", vilket per praxis brukar innebära 3-5 år, men det är naturligtvis ingen fördel för licensansökningen om handläggaren hittar saker i belastningsregistret.