Våra tävlingar !

På forumen så har det under den gångna tiden varit stora diskussioner hur våra tävlingar egentligen ska vara utformade. Lite grovt så finns det en falang som anser att det är bra ungefär som det fungerar nu och en grupp som vill se att vi anpassar oss till internationella regler.

De som tycker att nuläget är utmärkt brukar anse att det viktiga är att man trivs och tävlar på skoj, den sociala aspekten är viktig för dessa människor. Ett gott sakargument brukar de framföra och detta är att licenssystemen för vapnen fungerar bra under nuvarande regler med 45 joule. Vi har kämpat mycket för att komma hit och varför ska man då släppa detta och omrikta sig till 16 joule? Ofta använder människor i den här gruppen också sina vapen till enskiljt skojskytte hemmavid och inte enbart som ett tävlingsvapen.

Den andra gruppen människor är mera tävlingsfokuserade. De vill se att vår tävlingstyp blir en tävlingsform i mängden av andra skyttesporter. De vill se ett organiserat regelemente och de är dessutom inte främmande för att tävla utomlands vilket på sikt underlättas av gemensamma regelverk. För denna grupp så är vapnets anslagsenergi inte lika intressant utan en begränsad effekt betraktar man snarare som en del av utmaningen. Inte sällan så har deltagarna i den här gruppen specifika luftvapen som de bara använder för tävlingar.

Hur ser då jag på saken?

Egentligen så håller jag mest med den andra gruppen, de som ser utvecklingen av sporten som en organiserad tävlingsform under ett internationellt förbund som är dedikerat till just vår verksamhet. Däremot så ser jag också problemen med licensfrågan och tycker det är onödigt att underminera det arbete som redan har utförts på den fronten.

I många andra länder (exempelvis England) så får man ut licens för ett luftvapen enbart för jaktbruk. Har man mark eller möjlighet att nyttja mark för jakt och ett behov av att utrota skadedjur med luftvapen som lämpligt redskap så kan man ansöka om en licens. Utbildning och erfarenhet dock inte relevant för licensen. Vi hade själva ett snarlikt system för vanliga jaktvapen här i Sverige innan vi införde jägarexamen 1985.

Då man inte kan få licens för tävlingsskytte med luftvapen över 12 fpe så försvinner så att säga diskussionen om vilken effekt som ska användas på tävlingarna.

Hur ska vi då lösa saken?

Att vi skulle få någon allmän form av licens för jaktbruk med våra luftvapen bedömmer jag som mindre sannolikt. Den enda rimliga lösningen som jag kan se på kombinationen av internationella regler samt licensgivning på högeffektsvapen är därför att man introducerar en annan tävlingsgren under vår vanliga verksamhet, vilken då motiverar licenserna.

En tänkbar sådan gren skulle kunna vara poängskytte över längre distanser, säg 80 eller 100 meter. Inkluderar man en sådan tävlingsform så kan man ha en licensmotivering för 16J vapen till HFT/FT och en för fullpower till distansskytte. På detta sätt så finns licensmöjligheten till fullpower kvar samtidigt som man kan köra FT/HFT efter de utmärkta redan existerande reglerna som tillämpas i andra länder. För deltagaren så blir också skyttet bredare när ännu en tävlingsform tillkommer till gagn för mångfalden.

Vad tycker ni andra?

 

Skogshuggarn

19 augusti 2010 12:05

Eftersom de som skjuter Svenska Ft inte i skrivande stund är så många kan nuvarande Svenskt regelverk bibehållas . De få som avser Ft skytte utomlands får anpassa sig till rådande regler . Efter som några av oss Ft entusiaster tycker det är så givande att skjuta långhåll så vi tillockmed stannar efter tävling för att kunna förnöja oss med detta, hoppas jag att en gren med poängskytte på längre distanser anordnas ,,kanske i sammband med Ft tävling .

 

Thomas

19 augusti 2010 15:00

Vad gäller medlemskap i den internationella FT föreningen så skulle det nog bara gynna klubbarna i Sverige. Det borde få FT att se mer seriöst ut när man har kontakt med makthavarna.

Då går det kanske också att få politikerna att acceptera en enklare form av licens för vapen mellan 10-16,3 joule.
Exempelvis bara en registrering av serienumret/köparens namn/personnummer hos polisen så att de vet vem som äger vapnet.

Personligen så tror jag att 50 meter och kanske också 100 meters målskytte med luftgevär är i tiden.
Detta på grund av miljöhänsyn (ljudnivån), och då framför allt kanske i storstadsregionerna.
Den stående frågan jag har fått av kommunernas tjänstemän i Stockholms län när jag jagar skjutbanor för SLJSF är alltid, "hur mycket smäller det?".
Det låter kanske som en dum fråga när det gäller luftvapenskytte, men de är väldigt undrande och kravet på decibelmätningar är ständigt återkommande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...