Långa sommarkvällar

Genomsnitt: 22.00 mm

Ikväll sköt jag ännu senare än vanligt, när klockan slog 23.00 började jag skjuta för att sluta först en halvtimma senare och då var det rejält mörkt. Med hjälp av lite ströljus inomhus så kunde jag se att ladda vapnet men förbluffande nog så var det inte speciellt svårt att skjuta mot den vita måltavlan på 50 meter, trots mörkret.

Jag kunde se ringarna och därför lokalisera centrum på varje träffbild men det var helt omöjligt att se vart träffen tog, något som gick hårt åt möjligheten till follow trough. I skenet av detta så är jag därför trots allt väldigt nöjd med 22.00 mm som genomsnitt. En sak är iaf säker: rätt kikarsikte är helt avgörande och guld värt när man skjuter i halvmörker. Den optiska kvalitén gör att det var betydligt enklare att se bra igenom siktet än vad man kunde uppfatta utanför siktet trots att man studerade objekt som var betydligt mer nära.

Angående gårdagens tema om vapenval respektive mer eller mindre nödvändiga vapen så har jag funderat lite över vilka vapen jag hade valt om jag skulle köpa en komplett vapengarderob enkom för att matcha HFT-tävlingarna, såsom de genomförs här hemma i Sverige:

För PCP med full effekt: FX Airguns Royale

Har man bara ett enda PCP till så har man sannolikt tillgång till en dykarflaska varvid Indpendence faller mot Royale. Den sistnämnda är sannolikt världens just nu bästa PCP om man väger in alla aspekter inklusive kostnaden. Effekten justeras naturligtvis upp till 43-44 joule och kalibern läggs på 22. Ammunitionen är sannolikt Logun Penetrator 20.50 gn och som kikarsikte så hade jag antingen valt Clearridge eller Leupold, båda 3-9.

För PCP med 10J: CZ 200-serien

Mitt val hade varit Target men även de andra modellerna hade fungerat fint. Hade man helt bortsett ifrån kostnaden så är naturligtvis Steyr ett hett alternativ då den har relativt nätt format jämfört med exempelvis Ev2 eller FWB P70F/T och liknande dedikerade vapen. Sannolikt så är 200-serien de mest välskjutande vapen som man kan köpa för 10J under 5000 kr. Ett fynd helt enkelt. Kalibern blir 177 och ammunitionen JSB RS.

För Fjädervapen med full effekt: Diana 54

Av någon obskyr anledning så går inte rekyfria fjädervapen mot PCP utan mot vanliga fjädervapen inom FT Sverige och våra tävlingar i HFT så därför finns det inte så många val att välja mellan i den här klassen. Den stora tunga Dianan kommer att vara en pest att bära mellan stationerna men sannolikt så kommer den att leverera bra praktisk precision. Kalibern blir 22 och effekten troligtvis runt 30 joule. Ett bra tillval är det nya trycket samt laminatstocken.

För fjädervapen med 10J: Feinwerkbau 300 Junior

Samma fenomen här som ovan, då 300-serien är rekyfri så blir den det givna valet vilket också resultatlistorna under de gångna åren tydligt har visat. Ammunitionen blir JSB Exact och Juniormodellen är något smidigare än de fullstora varianterna. Slagfjädern byts till Maccari och vapnet läggs så nära effektgränsen som möjligt.

För Öppna Riktmedel: Weihrauch HW30S

En evergreen med ypperlig precision samt mycket bra öppna riktmedel som standard. Bra tuningkits finns, exempelvis från Maccari och modellen är lätt och smidig att bära med sig mellan stationerna. Behovet av bärrem är lite lika överhängande som för FWB och Diana i de andra fjäderklasserna.

Mer än tillräckligt...?

Sandstig halkade över igår för att låna lite rengöringsprylar i sin eviga jakt på min S200T. I samband med att vi småpratade lite så funderade vi lite över framtiden, vilka vapen vill vi äga nästa år och varför?

Jag kunde konstatera att jag har ett vapen som jag använder frenetiskt mycket samt två vapen som jag i princip aldrig använder. Min Lonestar är egentligen tämligen oanvändbar eftersom den ligger skyhögt över gränsen på 45J för HFT. Likaså har den ju nackdelar i form av hög luftförbrukning och att den är fysiskt jobbig att skjuta.

Ultran har jag nästan bara till HFT där den dock sällan placerar sig speciellt bra, senast 22 poäng av 40 möjliga och jag sköt bättre både med 10J PCP och Öppna Riktmedel i form av en gammal fjäderbössa från Diana...

Visserligen så är den bössan cool men vad spelar det för roll när jag inte använder den?

-"Varför inte köpa en Steyr bara, o sedan en växelsats?", sade Sandstig.

Visst är det en enkel lösning, vapen som bara står och står i skåpet glädjer ju ingen, nackdelen är dock att om man säljer dem så är de svåra att återskaffa, därtill omständigt och lite krångligare när man har dem på rena papper.

En enda bössa, som Sandstig tänke, funkar dock inte för HFT eftersom man ännu har kvar den lite udda regeln om att man bara för skjuta en klass per vapenstomme, oavsett kaliber och effekt. Då är man tyvärr illa tvungen att ha fler rent fysiska vapen.

Här finns alltså en hel del att fundera över och ett evigt diskussionsämne tillsammans med andra entusiaster.

Forumens framtid ?

Vad kommer att hända med våra två forum? Hur kommer forumsdelen av vår hobby att se ut nästa år, om 3 år eller om 5 år? Just nu så har vi ju två etablerade forum i Sverige. Dels har vi Airgun som emellertid har dragits med lite oroligheter de senaste dagarna när olika deltagare har beskyllt varann för bristande affärsetik och dels så har vi LuftvapenInfo som fortfarande harvar runt i sin eviga loop med frågeställningar om huruvida Gamo X är bättre än Hatsan Y eller hur man trimmar sin Typhoon till högsta tänkbara effekt hemma i källaren....

Nu verkar det som att Leif (ägaren till Airgun) ånyo verkar vara beredd att ta tag i saken och avveckla Airgun och den här gången så förefaller det bero på ett nytt fokus mot hemmabio som hobby snarare än båtlivet (som sist). All heder åt detta beslut, oavsett vilket. Det finns inget rimligt skäl att plöja ner tid och pengar i något som man inte längre känner sig mentalt delaktig med.

Frågan är vad som händer med Airgun? Nedläggning, nytt ledarskap eller ytterligare något års valhänt vacklande precis som nu?

Forum behövs ju, dessa är den naturliga gemensamma samlingspunkten för diskussioner och informationsutbyte av allt som berör hobbyn här på hemmaplan. Där de internationella forumen bidrar med kvalificerad information så måste vi ändå ha något lokalt, nationellt, forum bara för våra lokala, nationella, angelägenheter.

Frågan är bara var vi ska hitta ett sådant forum när Airgun drar ur sladden?

En ung jägare

Sekunden senare så har ormen en diabol rakt igenom skallen..

Idag tänkte jag dela med mig av en rätt kul bild. Här har vi en tös på 8 år som inte gillar ormar och som därför rensar av dem med sitt lilla luftgevär.  Platsen är Sydafrika och ormen en Cape Cobra (Naja nivea).

Just Cape Cobra ska man undvika, Kapkobran blir i genomsnitt 120 centimeter lång och kan bli upp till 180 centimeter. Ormen hugger snabbt och blir aggressiv om den blir trängd. Om det finns utvägar är det vanligt att den flyr.

Den har ett kraftfullt neurotoxiskt ormgift som angriper andningsorganen. Utan motgift är dödligheten bland människor ca 60 procent och döden inträffar efter 2-5 timmar på grund av andnöd till följd av förlamning. Den är den giftigaste av de afrikanska kobrorna och är den av de ormar som som orsakar flest dödsfall till följd av ormbett i Sydafrika.

Vapnet som hon använde?

Ett Meteor såklart, få andra vapen har fällt så mycket vilt som Meteoren...

Weihrauch HW25

Luftgevär, diaboler, tavlor och hållare - allt man behöver..

Ett av de allra mest underskattade vapnen på marknaden här i Sverige är Weihrauchs utmärkta modell 25. De få gånger man hör talas om modellen så benämns den som regel alltid i lätt nedlåtande termer som "juniorgevär" eller liknande, vilket tyvärr avskräcker en hel del vuxna spekulanter från köp.

Detta är mycket synd, eftersom modellen erbjuder så oerhört mycket, inte bara som ett skojskyttevapen för plinking och informellt tavelskytte utan även numera som tävlingsvapen i klassen Öppna Riktmedel eller varför inte Fjäder 10J?

Så, hur liten är då den här bössan? Det kanske är bäst att avhandla den saken först? Här kommer en bild på min HW25 jämfört med en studsare med kaliber 5.60 x 35R (alltså 22 Hornet), båda vapnen har jag dock sålt numera:

H&R M58 22 Hornet jämfört med HW25

Jämför dimensionerna på fotot ovan, där kan man klart se eventuella skillnader mellan avståndet från bakkappan till avtryckaren, placeringen av en högerskytts vänsterhand, totallängder och piplängder på ett enkelt sätt.

Om man istället jämför med HW30S, som många vuxna skyttar använder, så är modell 30 normalt 7 cm längre (totallängden) samt 600 gram tyngre - that's it.

Jämför man med HW50S, som lätt kan ge 16 joule, så den modellen 8 cm längre och 1200 gram tyngre, alltså avsevärt grövre men inte längre varken i totallängd eller avståndet mellan bakkappa och avtryckare.

Om man slutligen jämför med en helt standard Ruger 1022 Standard så är detta lilla automatgevär faktiskt 1 cm kortare men 400 gram tyngre.

En Weihrauch HW25 är alltså smal och lätt men definitivt inte onormalt kort eller försedd med kort avstånd mellan bakkappa och avtryckare. Alla fysiska mått är helt normala för en vanlig (180 cm/ 75 kg) person. Trots detta så har modell 25 alltid haft ett envist rykte som barnbössa - märkligt.

Hurdan är prestandan då?

Tja, min bössa sköt bäst med Accupell och då visade kronografen följande:

1. 547
2. 552
3. 542
4. 551
5. 544
6. 545
7. 543
8. 548
9. 548
10. 541

Maximal spridning blev 10 fps eller 1.82 % - ett mycket bra resultat och genomsnittshastigheten blev 547 fps (167 mps) och 7.10 joule vilket stämmer bra med fabriksspecifikationerna vilka talar om 170 mps och 7.50 joule.

Sammanfattningsvis så ligger vapnet på 70 procent av licensfri nivå och ungefär 1 joule under min nuvarande S200T. Här finns alltså all kraft som krävs, för i princip alla rimliga användningsändamål, inklusive för skott över längre distanser.

Den enda riktigt stora nackdelen jag kan se med 25 här i Sverige är att den inte sällan prissätts på samma nivå som HW30S, varvid den förlorar - inte minst då den saknar Rekord-avtrycket. Med rätt pris (ca 1500 kr) så är den däremot ett vapen som  förtjänar ett seriöst övervägande och som inte bara ska avfärdas såsom ett barngevär..