Direktlänk till inlägg 21 juli 2010
Tragik och dumhet
Vanligtvis så brukar jag inte beröra krutvapen i min blogg men när det gäller övergripande omständigheter som är gemensamma för allt skytte - i detta fall säkerhet - så gör jag ett undantag. Alla har säkert hört om den tragiska händelsen igår då en grabb olovandes hade lånat faderns skjutvapen och snavade med ett gevär som han hade laddat varpå en kula avfyrades som dessutom råkade träffa hans egen farmor varpå hon avled.
Kvällstidningarna vädrar naturligtvis nyhetsvärde och kör en ganska rejäl artikel om ämnet, både Aftonbladet och Expressen.
Lika sant som att de direkt kastar sig över händelsen, lika sant är tyvärr att artiklarna kommer att innehålla sakfel och dåliga vinklingar av såväl skyttesporten som skjutvapen i allmänhet.
Vi börjar med Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7499151.ab
Fadern ägde tydligen inte mindre än två stycken "salongsgevär". Bara detta är anmärkningsvärt eftersom salongsgevär inte är lagliga att använda till jakt utan enbart för avlivning. Licensgivningen för den här typen av vapen är dessutom mycket restriktiv så det är därför högst osannolikt att någon skulle erhålla licens för två stycken vapen som bara kan användas till ett så begränsat ändamål som just avlivning.
Självfallet så var vapnet inte ett salongsgevär utan en småviltstudsare.
Varför använder man då termen "salongsgevär"? Antingen av ren okunnighet, precis som man inte kan skilja mellan en revolver och en pistol i vanliga nyhetsreportage, eller är det kanske bara en ren journalistisk vinkling bara för att förklenliggöra vapnet och därmed förtydliga twisten att något faktiskt råkade ha så stor otur att man blev ihjälskjuten av vapnet, vilket då underförstått utmålas som extremt klent?
Sedan drar man in en Sten Christofferson som utmålas som "vapenexpert" på tidningen Svensk Jakt. För de som inte känner till saken så är Svensk Jakt en tidskrift som ägs och drivs av Svenska Jägarförbundet vilka i sin tur arbetade hårt för att förbjuda vapen med kaliber 22 LR överhuvudtaget men som bara lyckades just med salongsgevären.
Christofferson tar till orda:
"– Salongsgevär, eller klass 4-studsare som det också kallas, är ett vapen som du inte ens får jaga hare med. Det används bland annat till jakt på ripa och kråka. För att en människa ska dö av en kula krävs en direkt träff i huvud eller hals."
Här blir man mörkrädd. Att man av juridiska skäl inte får jaga en hare med 22 LR beror inte på att den saknar kapacitet för detta utan enbart på att Svenska Jägarförbundet aktivt har motarbetat att hare ska klassas ner till klass IV.
Som de flesta känner till så dödar 22 LR utan vidare alla djurslag som finns i de svenska klasserna III och IV. I USA brukar man som en tumregel säga att 22 LR är etiskt försvarbar för kroppsträffar mot djur som väger 20 lbs (alltså drygt 9 kg). Vid rena huvudskott så kan man etiskt försvarbart dubbla den här gränsen och många är de rådjur som har fällts med 22 LR i de svenska skogarna igenom åren.
Rent tekniskt sett, om man lämnar det som är etiskt försvarbart, så går det även utmärkt att skjuta älg med 22 LR och i extremfallen så har även elefant och björn dödats på platsen av denna mycket lilla men förbluffande potenta patron.
Sanningen är den att en människa som träffas i bålen av 22 LR måste ha akut läkarvård per omgående för att överleva. Tar träffen i huvudet eller någon stor pulsåder (som Christoffersson korrekt medger) så är döden ofta omedelbar, vilket inte minst det här fallet tydligt visar. Jämfört med grövre kulvapenkalibrar så är behovet av snabb vård dock lägre för 22 LR vid träff i armar och ben jämfört med tyngre kalibrar vars projektiler skapar större vävnadsskador (snabbare utblödning).
Tidningen Expressen (som är liberal, inte socialistisk) har av naturliga skäl en sakligare rapportering av händelsen även om man också ger luft åt fördomsfulla människor i sitt reportage: http://gt.expressen.se/nyheter/1.2071298/12-aring-skot-sin-farmor-grannarna-i-chock
Här nämns inte kalibern överhuvudtaget, den är ju egentligen oviktig, dessutom så talar man inte om "salongsgevär" utan benämner istället vapnet för vad det är - ett gevär.
Expressen poängterar också en mycket viktig sak:
"Att någon kommer över nyckeln till skåpet betyder inte automatiskt att man brustit i uppsikt"
Detta är oerhört viktigt att ha klart för sig, det finns ingen inventeringsplikt för vapenskåpet varje morgon och ingen vapenägare kan ju gardera sig för att en familjemedlem kliver upp mitt i natten, stjäl nyckeln, tar ut ett vapen som göms och sedan återbördar nyckeln innan vapenägaren vaknar.
Bortser man ifrån uttalanden ifrån okunniga grannar som teatraliskt förfasar sig över det inträffade så är Expressen mycket saklig:
"Nu är jag glad att vi inte håller på med skjutvapen i vår familj"
"..det känns hemskt att en del barn tydligen har tillgång till gevär.."
Vad hade då kunnat förhindra olyckan, vad kan man konstruktivt göra för att förhindra att motsvarande kan inträffa i framtiden? Det är detta som man hade kunnat vässa artikeln med för att skapa ett mervärde, snarare än rena spekulationer från utomstående.
Hade exempelvis någon förolyckats igenom en drukningsolycka så hade man knappast förfasat sig över det oansvariga av att vistas nära vatten utan då hade man istället givit en faktaruta med sjövett.
Samma sak måste naturligtvis även ske med skjutvapen. Var sonen ute på egen jakt för att han inte fick följa med sin fader när denne var ute? Uppenbarligen brast grabben i säker vapenhantering som förflyttade sig med ett laddat, uppspänt och osäkrat vapen, här kanske man kunde börja tipsa om bra vapenvett?
Har man vapen i sitt hus så är det ju högst rimligt att övriga familjemedlemmar åtminstonde känner till de grundläggande säkerhetsreglerna; Four rules of Gun safety, Jeff Cooper:
All guns are always loaded. Even if they are not, treat them as if they are.