"Varför är allt så jävla bra hela tiden...??"

Rostiga detaljer på en ny bössa...

Den kommentaren och liknande dyker ofta upp och i synnerhet ifrån Uppsala-regionen och bottnar i frågan om det inte finns några tillkortakommanden hos Indpendence, som nu har dominerat bloggen, den senaste tiden. Finns det inget som är dåligt eller rent av uselt med modellen?

Jodå, o dagens blogg ska handla om just detta - till glädje inte minst åt alla som anser sig ha ett horn i sidan på FX Airguns AB..

Jag har slitit och nött på stackars Independence snr 00011 nu under två veckor, jag har skjutit dagligen, trots dåligt väder, samt lagt någonstans mellan 2500-2750 skott med den. Hur många pumptag jag har tagit vågar jag inte ens räkna efter men eftersom jag inte känner av dem så kan vi lätt lämna pumpandet därhän, det är helt enkelt inte speciellt betungande.

Jag har vandrat kilometervis i skog och mark där jag har svurit över bristen på rembyglar och jag har även hunnit med att delta i en tävling med den, varpå jag klarade att säkra en fjärdeplats. Jag har skjutit uppåt och neråt, jag har skjutit i halv storm och nästan vindstilla, i ösregn som i snöfall (!) men faktum kvarstår - Indpendence är en solitt genomtänkt produkt som förmår att imponera, även om man är van vid bra PCP.

Vilka är problemen då?

Ett av dem ser ni på dagens huvudbild, en del smådetaljer rostar! De olika vapnen ifrån FX Airguns brukar i allmänhet stå bra mot väder och vind. De flesta detaljer är tillverkade av eloxerad lättmetall, mässing, olika plaster och andra klimatsäkra material så desto större blev min förvåning när laddarmen blev trögare och trögare att öppna - på grund av rost??

Detta dessutom på ett vapen med en hög profil som jaktvapen, eller åtminstonde en modell som på grund av sin konstruktionsprincip uppmanar till användning i skog och mark, långt bortom dykarflaskor och civilisationen. Jag kan mycket väl tänka mig att man kan ta en Indpendence med sig exempelvis i båten/kanoten sommartid eller i andra liknande aktiviteter och hur bra den står sig mot saltvatten när den rostar av ett vårregn vågar jag inte ens tänka på.

Det som rostar är pins, den vid leden till blocket och den i leden mellan matarpinnen och repeterhandtaget. Efter att ha sprejat på lite olja så blev leden uppluckrad och började åter fungera normalt igen, tyst och mjukt. Det är möjligt att man helt hade kunnat förebygga problemet igenom att olja dessa detaljer innan de utsattes för väta men där utgick jag dumt nog ifrån att vapnet skulle vara helt vädertåligt (utom naturligtvis pipans väl väderskyddade insida).

Väl värt att tänka på alltså för de ägare av Royale/Indpendence som använder dessa vapen i tufft klimat. Varför man inte har använt mera rosttröga material vet jag inte, antingen så har man inte tänkt på saken eller så finns det en rimlig konstruktionsteknisk förklaring till detta, jag ska fråga Fredrik himself nästa gång vi hörs av.

Mera lärdomar, som egentligen mera hör till ägarproblem än vapenproblem..

Jag använde spontant spännarmen som "parkeringsstöd" för vapnet i skog o mark. Eftersom man inte har rembyglar så kunde jag inte sätta på en bipod som markstöd utan när jag ställde ifrån mig bössan så fällde jag helt enkelt ut spännarmen i vinkel mot vapenkroppen och ställde den upprätt med spännarmen som stöd. Förutom risken av skador ifall man råkar trampa på armen så innebar detta förfarande också att man ständigt får efterdra ledskruvarna till pumparmen, sista gången så säkrade jag dem med Loctite.

Konsensus är dock att rembyglar är mycket välkomna på modellen, BSA har det på sina "tactical" så varför finns det inte på ett vapen med den profilen och tänkta användningsändamålet som Indepndence har..?

En mindre detalj som inte kommer att berörar produktionsvapnet, men som en del åskådare konstaterade på Onsalaträffen, var att spännarmen flagnar. Spännarmen på detta mycket tidiga vapen var lackerad med en strukturlack som blev något för tjock varvid den skaver mot tuben till pumpmekanismen. Detta åtgärdades mycket fort och redan Lasses vinnarbössa som bara har ett par nummer efteråt i serieproduktionen saknar den färgen och har en slätare ytfinish som inte skapar problemet. Det ni på träffen såg är alltså inte typiskt för modellen.

Magasinen kräver lite tillvänjning och bör inte demonteras då de är svåra att få ihop till korrekt fjäderspänning. Även om man har en klåfingrig kamrat som hänger över axeln och uppmanar till demontering för att se hur de ser ut inuti så bör man sådeles avstå detta. En nackdel som jag själv inte uppskattar är att magasinet är högt och kräver höga fästen. Jag har diskuterat detta fram och tillbaka med Fredrik och konstaterat att vi har helt olika synsätt. Hans ståndpunkt är att höga fästen rent tekniskt är en fördel snarare än en nackdel och att många köpare ändå väljer höga fästen för att få plats med stora objektiv på sina kikarsikten. Detta är naturligtvis helt korrekt men jag själv finner höga fästen som estetiskt frånstötande samt att de lätt skapar ett topptungt vapen.

Hade jag fått välja så hade ett lägre (för medium size fäste) magasin med 6 diaboler varit helt lagom, mer än 6 bra skott får man ändå inte ur vapnet på full effekt. En fördel för Indpendence/Royale är dock att man kan ladda dem som enkelskottsvapen utan större problem och därför kan skjuta utan magasin. Skåran för magasinet är alltså avsevärt bredare än det för Typhoon eller Cyclone-serien.

Ska man slutligen sammanfatta det hela så hade mer rostsäkra pins, ett lägre magasin och REMBYGLAR varit önskemål. Sedan så kommer det säkert också trästockar framöver och dessa ser jag fram emot, i hopp om att det inte är tumhålsstockar som syntetversionen. Kaliber 25 kommer även att sitta som gjuten på den här vapentypen och ska bli mycket spännande.

Nya customstockar

Ginb har nu tagit upp Monsoon och T12/Typhoon på en rad olika modeller av stockar. Alltid kul med lite nyheter att välja mellan för den som är sugen på en riktigt fin specialstock.

Länk: http://www.ginb.it/index.php?&lang=en

Vacker kväll med blåst

Idag (söndag) så sköt jag lite med Independence och CZ200T i den vackra vårkvällen. En lätt vind var egentligen det enda som störde friden denna afton.

CZ S200T

Äntligen så är vintern över och man kan börja utnyttja de långa soliga vårkvällarna. Lugnt o skönt när ungarna har lagt sig och tilltagande vindstilla väder precis när solen ska gå ner.

Jag började med Independence, som nu är uppjusterad till full effekt - drygt 45 joule, kombinerat med Logun Penetrator. Fem skott (blåa ringar) på varje tavla och 4 pumptag mellan varje skott:

Genomsnitt för Indpendence 14 mm och S200T 36 mm

Som synes så sköt Indpendence ungefär lika bra vid 45 joule som vid 38 joule, bästa gruppen föll på 9 mm, trots den milda vinden. Just vinden märktes betydligt tydligare för S200T som bara fick en anständig grupp - 22 mm. Då vinden låg på åt vänster så beslöt jag mig för att istället sätta upp en tavla på 30 meter, ett klart bättre avstånd för detta effektsvaga vapen.

Genomsnitt 13.60 mm

På detta förhållandevis korta avstånd så påverkar inte vinden lika mycket som ute vid 50 meter och här hade vapnet inga problem att hålla halva-lika-regeln med ett resultat under 15.00 mm. Ner till ett bra resultat, under eller lika med 10 mm, gick dock inte för genomsnittet utan enbart en träffbild klarade detta.

Nu börjar det kännas som att våren verkligen har kommit, o det är minsann på tiden. Därför kommer nu kvällarna att ägnas åt skytte - härliga tider!

Independence som pumpgevär

Nu testade jag att skjuta en string (= ett magsin, 12 skott) i rak följd där jag pumpade 4 pumptag mellan varje skott för att se vilken spridning man får vid full effekt nu när hammarfjädern är uppspänd. Som vanlig JSB Heavy 18.10 grains:

Skott 1: 920

Skott 2: 923

Skott 3: 919

Skott 4: 922

Skott 5: 926

Skott 6: 921

Skott 7: 923

Skott 8: 919

Skott 9: 925

Skott 10: 919

Skott 11: 924

Skott 12: 925

Genomsnitt: 922 fps = 281 mps eller 34 ft/lbs och 46 joule.

Pushing the limits

I samband med demonteringen och rengöringen av Indpendence efter gårdagens tävling i hällregn så passade jag på att utforska möjligheten att justera om vapnet lite. Ifrån fabrik så är förspänningen ställd lite som en kompromiss mellan effekt och rimligt antal skott på en fyllning men vad händer när man drar upp den lite...?

Sådant måste man ju bara pröva, eller hur..?

(Notera dagens specialare, metriska värden - på begäran av Tony Andersson)

Originalinställningen, skjutet med JSB Heavy 18.10 grains:

Skott 1 - 819 = 250 mps / 36.56 joule

Skott 2 - 832 = 254 mps / 37.73 joule

Skott 3 - 849 = 259 mps / 39.30 joule

Skott 4 - 848 = 259 mps / 39.30 joule

Skott 5 - 843 = 257 mps / 38.73 joule

Skott 6 - 828 = 252 mps / 37.40 joule

Precis som fabriken anger så får man 6 stycken skott inom en acceptabel spridning, i detta fall 30 fps. Jag hade helst sett en lite jämnare spridning (runt 20 fps) men om man håller sig på 5 skott så blir spridningen 21 fps vilket känns ännu bättre. Starttrycket var 200 Bar.

Max förspänning, skjutet med JSB Heavy 18.10 grains:

Skott 1 - 926 = 282 mps / 46.74 joule

Skott 2 - 914 = 279 mps / 45.43 joule

Skott 3 - 913 = 278 mps / 45.43 joule

Skott 4 - 897 = 273 mps / 43.86 joule

Här får man alltså 4 skott istället med 30 fps spridning, man förlorar 2 skott på samma spridning som fabriksinställningen och om man istället accepterar en förlust på 3 skott och bara räknar de tre första skotten så får man en spridning på enbart 13 fps. Starttrycket var 220 Bar (max).

Personligen så ser jag nog att den högre inställningen, som ger lägre spridning och (marginellt) bättre projektilbana med tillhörande höjning i anslagsenergi som en vinst för vapnet. Independence är ju i mångt och mycket ett optimalt jaktvapen och då räcker (förhoppningsvis) ett enda skott och sedan har man två uppföljningsskott tillgängliga för eventuella oförutsedda händelser.

En nackdel är dock att det krävs 4 pumptag per skott istället för 3 pumptag. En annan reflektion är att ljudnivån inte ökar märkbart - egendomligt, o ändå har jag min kronograf i en oinredd ekande betongkällare. De som har hört Indpendence i verkligheten brukar unisont notera just ljudnivån och den är sannerligen remarkabel på det här vapnet.

Det är en märklig och mäktig känsla att se hur ett PCP spottar ur sig nära 50 joule medan den låter ungefär som  en FWB-300.

Det finns en hel del som imponerar på mig när det gäller Indpendence konstruktion, o jag är inte lättflirtad på nya vapen, men just ljudnivån står i en absolut särställning, jag fattar fortfarande inte hur fabriken har kunnat få till detta så bra...

Det ska onekligen bli spännande att testa Indpendence i kaliber 25 med 600 mm pipa. Vågar man verkligen hoppas på runt 70-75 joule och bibehållet skottljud i nivå med en musfjärt...?

Första tävlingen 2010

Idag var det dags för årets första tävling och trots ett sällsynt otrevligt väder med runt 10 sekundmeter och regn som övergick i rejäla mängder regn samt en rå kyla på omkring 5 plusgrader så kom ändå imponerande många tävlanden -29 st !!

Onsala Luftgevärsklubb har under åren byggt upp ett genuint gott rykte ibland entusiasterna som en välstrukturerad och populär klubb för tillställningar av det här slaget och detta bidrog sannolikt till den goda uppslutningen, vädret till trots.

Med flera namnkunniga och erkänt duktiga skyttar borta (Holmström, Gullbrand & Svetlicic) samt de ursla väderleksförhållandena så trodde nog de allra flesta att poängen skulle bli förhållandevis låga. Det blev de också, med endast fyra tävlande i stora klassen som gick över 30 poäng.

Länge såg det ut att bli en uppgörelse mellan Ubbe och Sandstig vilka båda låg på 34 poäng, strax före undertecknad som med 31 poäng hade en bronsplats säkrad, tack vare ett bra vapenval för dagen - FX Airguns Independence.

Då blandade sig emellertid Lasse Laursen in i leken och fångade det magiska flytet med sin favoritbössa, en FX Airguns Cutlas. Med skytte på en närmast savant nivå så presterade han otroliga 38 poäng av 40 poäng möjliga och bar hem förstapriset med god marginal. Riktigt övermänskligt presterat med tanke på väderförhållanderna.

Med guldet borta så fick Ubbe och Sandstig istället kämpa om silverplatsen, varpå jag själv blev av med bronsplatsen. Ubbe hade dagen till ära sannolikt drabbats av ett rejält hjärnsläpp då han beslöt sig för att möta Sandstigs nya FX Airguns Royale med sin egen gamla Gsor..?!?

Istället för att själv ställa upp med sin egen FX Airguns Royale så lyckades dock Ubbe igenom ren skjutskicklighet kompensera underläget i materialval och bjuda Sandstig på en spännande särskjutning, något som han emellertid förlorade. En taggad och segersugen Sandstig sköt stabilt och med stort självförtroende varpå hans FX Airguns Royale skåpade ut Ubbes klenkalibriga Gsor med marginal.

Det blev med andra ord en spännande och intressant upplösning på dagens drama och trots vädret en av de mest lyckade tävlingarna.

När det gäller otur på marginalen så stod dock Sandstig och Peter Aphede i en särställning.

Tidigare så lottade man ut förstapriset, som i år var en generöst sponsrad FX Airguns Independence från fabriken, men denna gång så tillföll förstapriset istället segraren i den stora klassen, PCP 10J+. Sandstig missade ju detta då Laursen slog hans 34 poängs resultat med sina egna förkrossande 38 poäng men till råga på allt så drog Sandstig första vinstlotten på lotteriet (som normalt hade varit förstapriset, geväret). Nu blev det istället ett kikarsikte, sponsrat av Fond-produkter. Så nära, två gånger om, men inte ända fram.

Herr Aphede hade också 2  x otur dagen till ära, först så läckte ventilen i hans FX Airguns Typhoon varpå han raskt beslöt sig för att tävla med sitt backupvapen - en Evanix Blizzard. Men vad händer? Efter halva tävlingen så börjar det vapnet också läcka, av samma anledning - hur stor är risken för detta, statistiskt sett?

Peter fick med pysande bössa istället kuta resten av banan runt i det av hällregn snorhala gräset för att skjuta klart alla sina stationer innan luften var borta ur vapnet. Mindre meckande i sista stund direkt innan nästa tävling, eller hur Peter?

Kalle Kallander var också en man med oflyt, han lyckades med konststycket att låsa in nycklarna till sin Lexus i densamma och fick lösa detta genom att bokstavligt talat slå näven igenom en sidoruta. Efter att ha bandagerat handen och silvertejpat ihop resterna av rutan så blev det 30 mil motorväg hem i regn och med en nödtorftigt lagad sidoruta.

Hursomhelst så var det en rolig och utmanande tävling med riktigt många tävlanden, givet det ursla vädret, och extra kul var det naturligtvis med framgångarna för Team Ödsmål där Sandstig bärgade två silver och jag själv fick nöja mig med en fjärdeplats. Hos fabrikaten så var toppenlistan naturligtvis belägrad av diverse vapen från FX Airguns förutom plats 3 och 5 som togs av Gsor, mycket bra jobbat av Ubbe och Kalle Kallander som kom såpass långt med dessa vapen. En komplett resultatlista, som även upptar de mindre klasserna, kommer säkerligen online under kvällen på http://www.ftsverige.se/

Nu närmast ligger Falun 29/5 och Laxå 19/6.

Väl mött allesammans och tack för en fin tävling, Onsala.

Ännu en väderprognos

Senaste budet för morgondagen är nästan hårresande - snöblandat regn på morgonen..?!?  Runt 5 plusgrader och 10 sekundmeter nordlig vind. Senare på förmiddagen ihållande regn med totalt 6 mm mellan 9.00-14.00

Detta måste vara all-time-low i fråga om uselt väder..

Uselt väder väntas till Onsalaträffen

Dessvärre så talar väderleksrapporterna om ösregn hela dagen, runt 10 sekundmeter växlande vind samt 7-8 plusgrader.

Mycket tråkigt men det finns inte så mycket att göra åt saken. Tyvärr så brukar de allra flesta och i synnerhet de som har en lång färdväg välja att stanna hemma under sådana betingelser.

Att ordna alternativa tävlingsdagar - i de fall då detta är möjligt - kanske vore något för arrangören att överväga för framtiden?

Extra trist den här träffen också då prisbordet är mera välmatat än någonsin och dessutom innehåller en FX Airguns Independence med alla tillbehör.