Nedräkningen pågår...

Efter regnet på eftermiddagen så blir det en stunds perfekt väder för skytte även idag. Tyst, varmt och vindstilla. Sandstigs utmaning kvarstår fortfarande - 9 träffbilder med ett totalt genomsnitt under 10 mm på 50 meter och 5 skott för varje träffbild - 45 stycken välplacerade träffar.

Resultaten har varit lite växlande; 33.55 - 24.66 - 22.11 mm.

Det kryper dock nedåt och frågan är om målet egentligen är helt omöjligt eller inte? Frågan nöter och är ständigt närvarande, gränsande till besattenhet.

Dagens genomsnitt - 19.55 mm, första genomsnittet under 20.00 mm !!

Det närmar sig. Inte bara ett mycket lågt och fint genomsnitt, träffbilderna är också mer homogena - likformade - ifrån träffbild till träffbild. Idag fanns det inga våldsamma grupper på 30-40 mm som totalt förstör genomsnittet utan alla träffbilder visade grupper mellan jämna och fina 10-27 mm.

Endast två träffbilder av nio sprängde, med liten marginal, kravet på halva-likaregeln, då med 26 respektive 27 mm. En stor likformighet mellan träffbilderna är absolut förutsättningen för att få ner storleken på genomsnittet. Enda orosmolnet var att bara en enda träffbild - 10 mm - låg lågt nog för att nå målet.

Inga träffbilder över 20 mm och fler träffbilder på 12-11 mm och under är första förutsättningen för att skjuta resultaten framför sig. Fler än hälften (5 av 9) träffbilder ligger dock under 20 mm idag, vilket är glädjande.

Nu då? Mera skytte, mera övning. Minst 50 skott om dagen varje dag vädret tillåter på det här avståndet, mot den här måltavlan. Sedan ska jag försöka putsa resultaten igenom lite specialpreparering när den "naturliga" utvecklingen förefaller stanna av. Då blir det smorda diaboler samt diaboler som vägs upp för minsta tänkbara skillnad i projektilvikt, detta borde göra några millimeter direkt på genomsnittet - inte minst av den enkla anledningen att jag intalar mig det..

Dessa tillsatsåtgärder kommer dock inte förrens på slutet när jag själv känner att jag inte kan prestera bättre och då gränsen för min egen prestation verkar vara uppnådd. Just nu selekterar jag bara diabolerna igenom att välja ut synbarligen oskadade diaboler men urvalet kan göras ytterligare bättre externa hjälpmedel som till exempel en våg för kontrollvägning.

Nog borde det gå att klara åtminstonde etappmålet med 15.00 mm med 8 joule och kaliber 177? Detta blir steg ett och den seriösa avsparken mot målet om 10 mm. Framtiden får utvisa hur det hela kommer att utveckla sig.

Är ni också intresserade av att skjuta på 50 meter?

Fullpower eller 10J spelar ingen roll, har ni möjlighten så pröva, det är förhäxande spännande och svårt att bryta av. Den som är intresserad av att hänga med på resan, maila gärna över era egna resultat så lägger jag med dem i bloggen.

Tavlan hittar ni på: http://targetz.com/targets10.htm - den heter 10146.

Att fånga tillfället

Idag har det också varit fullt upp här hemma. Ny startmotor har monterats in i min pickup, farsan har skjutsats kors och tvärs eftersom hans bil har varit på service, jag har veckohandlat, varit på banken och klippt gräset.

Grabben - nu 5 år - gillar att kolla på en fantasyserie ibland barnprogramen som heter "Barda" och har då bestämt att en pilbåge är mycket fräckare än ett luftgevär. Så vad gör man? Man köper ju en pilbåge, såklart. Hurricane är välsorterade även på den här fronten så i veckan framöver så lär ett pilbågekit ramla ner i brevlådan, tillsammans med lite ny ammunition mm.

Vad har då detta med bloggen att göra? Jo, en av fördelarna med luftvapen, jämfört med krutvapen, är just att man kan ta tillfället i akt att, nästan närsomhelst, skjuta lite. Ingen planering eller färd till skjutbana behövs, ingen extra tid åtgår för transporter eller olägenheter med att få skjutbanetider att passa med de få ögonblick man har av ledig tid på en ledig dag.

Bara att rycka bössan ur skåpet, skjuta och sedan ställa tillbaka den.

Dagens tre serier skjutna vid tre tillfällen

Jag brukar hänga upp en tavla på morgonkvisten och när jag sedan har en ledig stund så skjuter jag några träffbilder för att sedan pyssla vidare med annat. Därfter gör jag likadant när nästa lediga stund infinner sig och framåt kvällen så tar jag inte tavlan för att studera utfallen.

Idag var det först en serie med 200 under lite blåsiga betingelser, växlande vind åt vänster på tavlan. Resultetet blev 28, 28 och 19 mm vilket ger ett snitt av 25.00 mm - precis godkänt.

Vid lunch så sköt jag lite Indpendence, här föll träffbilderna ut till 13, 13 och 17 mm vilket ger ett snitt av 14.33 mm.

Slutligen på kvällen ytterligare lite 200 och nu blev det en riktigt fin grupp tillsammans med en acceptabel och en halvdålig. Totalt 29, 23 och 15 mm som ger 22.33 mm. Bra, men inte lysande med 200 alltså och lite åt det dåliga hållet för Indpendence - där har man ju blivit lite bortskämd med träffbilder under 10 mm.

Ännu en ny version på S200-serien - Hunter 200

   Inte bara en ny stock utan även en längre cylinder !!

Äntligen så har nu Hunter kommit, en helt ny stock till 200-systemet som förhoppningsvis inte ska skrämma iväg köparna till konkurrenterna på samma sätt som den gamla apfula fullstocken FS (för att inte tala om laminatversionen, Colour). Nu består lineupen av Hunter, FS (Full Stock), Colour (laminat) och Target. Gissningsvis blir storsäljarna Hunter, följd av Target...

Den längre cylindern är också mycket eftertraktad, äntligen så slipper man konvertera tuber ifrån BSA Scorpion för att få mera luft än originalets 122 cc.

Jag har ännu inte hittat någon pålitlig uppgift på storleken hos den nya tuben men CZ själva uppger 150 skott, vilket är 3 gånger fler än för den vanliga tuben. Allt räknat som 16J med kaliber 22. Det hela verkar något överentusiastiskt.

Jämför man bilderna så torde cylindern vara ungefär en decimeter längre och en kvalificerad gissning pekar då på en volym runt max 150 cc. Förutsatt att man inte förändrar fylltrycket (190 Bar) så borde rimligtvis dagens 100 skott inom 20 fps spridning vid 8 joule som jag har på mitt vapen kunna öka till runt 130 st skott med en höjning till ca 180-190 skott ifrån dagens 150 skott om man istället räknar en spridning upp till 35 fps.

Positivt är att man har en manometer i ändan på tuben vilket gör att man använder CZs smidiga fyllsystem, vilka kostnadsfritt medföljer vapnet.

Ca-pris är okänt men torde hamna någonstans runt 4000-4500 kr för endera kaliber 177 eller kaliber 22. Om AA ska saluföra modellen är ännu okänt.

The final frontier..?

Hur långt kan man skjuta med effektklena vapen egentligen? Frågan är naturligtvis mycket intressant eftersom ingenting är så spännande för mig som just skytte på långa avstånd med effektklena vapen.

Här nedan följer (förhoppningsvis) en intressant video om ämnet:

För den händelse att inbäddningen inte fungerade så kommer här en direktlänk till samma klipp: http://www.youtube.com/watch?v=bm2bZwdwVUo

En frågeställning som jag har funderat mycket över var just Sandstigs tankar runt att skjuta ett antal, jag menar 9 st, han menar 5 st, träffbilder med 5 skott vardera där genomsnittet ligger på eller under 10.00 mm.

Är det möjligt - o i så fall - hur svårt är det?

Då det blev helt vindstilla efter kvällens ösregn så passade jag på att skjuta lite för att kolla lite mera på saken. Dagens tavla blev som följer:

Genomsnittet blev 24.66 mm - precis godkänt på halva-lika-regeln

Målsättningen med den här tavlan var att se om jag kunde få fram en, eller möjligtvis ett par, träffbilder under 15 mm och utav 9 stycken så blev det 2 stycken. Den ena blev 12 mm och den andra 8 mm. Vi ska se närmare på dem nedan och analysera lite runt tankarna på 10 mm som genomsnitt.

En perfekt grupp - nejdå..

Gruppen ovan är onekligen bra, givet förutsättningarna med kaliber 177, 8J och 50 meter, men trots detta så ger den bara 2 mm marginal för nästa skott. Om detta är den bästa gruppen, en perfekt grupp, så kommer man sannolikt inte att klara genomsnittet på 10 mm och anledningen ser vi i nästa grupp:

Minsta lilla avvikelse i hastighet så..

Vi har två skäl till avvikelser ifrån den perfekta gruppen, den första träffbilden om 8 mm visar en avvikelse i horisontalplanet, sannolikt påverkad av yttre förhållanden som vind etc. Ytterst lite räcker för att öppna träffbilden och här fick vi en för bred grupp och trots en fin samling i vertikalt led så blev den 8 mm.

Den andra träffbilden visar en grupp med vertikal spridning. Gruppen är tight och fin i övrigt och mäter 6 mm för 4 skott där det femte skottet plötsligt faller, sannolikt på grund av en nedsättning i hastigheten. Detta räcker för att direkt fördubbla gruppen ifrån 6 till 12 mm.

Ifrån att ligga 40 procent under målsättningen så hamnar man vips 20 procent över den.

Man kan säga att de två träffbilderna tar ut varann, den ena mäter 12 mm och kräver då en 8 mm träffbild för att ge snitt på 10 mm. I praktiken så får ingen grupp ligga över 14 mm för då blir den mycket svår att "hämta hem" igenom att kompensera den med kommande/tidigare träffgrupper som ligger avsevärt under 10 mm i sig själva.

Är det då tekniskt möjligt att komma dithän med detta vapen?

Jag vet inte. Sannolikt så krävs det en jämnare hastighetskurva för att säkerställa så liten spridning som möjligt i vertikalt led. Jag har nu en spridning på 20 fps under de 100 bästa skotten men det är svårt att ifrån detta nå ner till en önskvärd spridning om 5-10 fps under 45 skott i följd som krävs för att klara målet i det vertikala ledet. Den typen av jämnhet, tror jag, kan kräva en regulator. Anledningen till detta är att självregulerande ventiler, hur bra de än är, tenderar till att röra sig i ett visst mönster. De går upp, upp, upp och sedan får man ett lågt värde som är lägre än det första. Det är helt enkelt ventilens regulerande funktion som man märker av och som då lätt kan ge ett lågt skott.

Som jag förstår saken, utan att kunna så mycket om ämnet, så förefaller regulatorer fylla sin bästa (enda?) funktion just för kaliber 177 och vid väldigt låga hastigheter. Troligtvis så kan det vara svårt för en självregulerande ventil att just självregulera när det är så små massor (låg vikt) och små krafter (låg hastighet) i rörelse. Min lösning blir sannolikt att börja med de enklaste sätten att lösa hastighetsproblematiken - att använda vägda diaboler samt studera in och noga använda sweetspoten hos vapnet. Kanske även vid behov kompletteringsfylla tuben under pågående skjutsession för att nå absolut bästa jämnhet.

Bortsett ifrån spridningen i vertikalt led så måste naturligtvis spridningen i horisontalt led ordnas. Detta kräver då absolut vindstilla väder och även om detta är nog så sällsynt så är det enklare att trolla fram än en bra regulator. Ett hjälpmedel som Tomaz tipsade mig om är vindflaggor och jag ämnar tillverka 3 stycken att utplacera längs banan för att att inte förlora ett skott i "onödan" på att avlossa det under onödigt ogynnsamma vindförhållanden.

Plupp !!  Det är inte mycket effekt kvar vid 50 meter..eller..?

Inuti kartongskivan som jag använder för att klistra upp måltavlorna så hittade jag idag en begagnad diabol som hade fastnat. Den kvarvarande kraften ute vid 50 meter är alltså mycket sparsam och diabolen var inte speciellt mycket deformerad efter kontakten med tavlans bakgrund - barken av en tall.

Enligt eminenta Chairgun så träffar diabolen tavlan med 133 mps och laddar då ut en anslagsenergi av imponerande 4.23 joule. Det kanske inte låter så mycket men faktum är att det motsvarar 53 procent ME. Lite vårdslöst så kan man säga att kraften motsvarar VO/ME av en normal luftpistol och ingen angenäm upplevelse att bli träffad av på några decimeters avstånd.

Trots långa avstånd och låg effekt så får man alltså ändå vara ganska vaksam på varthän man skjuter vid den här typen av övningar. Återfinnandet av diabolen och kalkylerandet av kvarvarande kraft aktualiserar därmed åter igen lusten att experimentera lite runt vad som händer om föremålet X blir träffat på 50 meter.

Vi får väl se om leklusten för sådana experiment inställer sig i morgon också..

En session med lättviktaren

Genomsnitt 33.55 mm - sämre en sist som hade kanonfina 22.11

Igår blev jag lite bättre under dagen och i takt med detta så blev vädret också klart bättre. Vi hade faktiskt ända upp till 15 grader, vilket måste vara säsongsbästa här på västkusten, och jag klippte gräset första gången för året (i mitten av maj!?). Hursomhelst så blev det lite lättviktsskytte på kvällskvisten och resultatet hamnade på 33.55 mm trots en sporadisk vind.

Detta fick mig att fundera lite på Sandstigs utsaga - "under 10 mm i genomsnitt" med sin Royale. Detta är hans målbild och en offensiv målsättning ska man ju aldrig förakta så detta ska bli spännande. Ett genomsnitt på 10 mm för 9 serier om 45 skott på 50 meter är betydligt svårare än vad man tror. Ska jag vara helt ärlig så är jag inte säker på om jag ens skulle kunna klara av det själv om jag så använde Independence eller Lonestar.

Det fungerar nämligen som så att det är lätt hänt att göra en dålig grupp när man skjuter så många grupper i rak följd. Säg nu att man råkar få till en 15 mm grupp, vilket är mycket lätt hänt. Att skjuta 15 mm på 50 meter är i sig ganska svårt, om inte förutsättningarna är optimala. Nu är det dock plötsligt, i skenet av målbilden, ett dåligt resultat.

För att kompensera dessa överskjutande 5 mm så måste 5 st grupper ligga på 9 mm (eller bättre), alternativt 1 grupp nedåt 6-7 mm så att man får marginal för ännu en mindre lyckad grupp om kanske 11-12 mm.

Poängen är alltså att man tillförlitligt regelbundet måste ligga nedåt 6-7 mm på nästan var och varannan grupp för att klara ett snitt på 10 mm.

Min egen all time low grupp för CZ200T ligger som sagt på mer än det dubbla - 22.11 mm men jag ska genast angripa saken och delta i racet ner mot 10 mm igenom att med Independence i första hand (o Lonestar i andra hand) försöka uppfylla samma målsättning.

Visserligen så tror jag (ännu) att Lonestar har bättre förutsättningar för att klara uppgiften rent tekniskt men Indpendence är mera lättskjuten igenom mindre rekyl och har ett bättre avtryckarsystem så jag ska börja i den ändan först.

Upplägget blir Indpendence vid lugnt väder och Lonestar vid något mera blåsiga förhållanden. Min CZ200T tror jag inte kommer att klara den uppgiften, ens om jag skjuter inomhus, det finns MYCKET liten marginal vid 8J kaliber 177 på 50 meter.

Rapporter kommer succesivt....

Usch...

Är det oktober eller maj? Regn och blåst nästan varje dag - möjligtvis med något enstaka undantag. Sjuk idag så vi får se om det blir någon uppdatering av bloggen senare framåt kvällskvisten.

Framtidsfjäder

Idag, onsdag, så har det varit ganska lugnt på luftvapenfronten. Jag har lyckats dra på mig en förkylning som jag misstänker att Nisse i Onsala är skyldig till då han satt och snörvlade i samma husvagn som jag under tävlingarna förra helgen.

Till råka på allt elände så har startmotorn på bilen givit upp, återstår gör att felsöka för att se om detta beror på startmotorn i sig självt eller kablarna runtomkring.

Dock så har jag impulsköpt ett fjäderluftgevär. Egentligen så hade jag inga planer på detta men vapnet utlovades vara i gott skick och priset var rätt så varför inte? Luftvapen är kul och ett "extra" gör ju inte ont precis, eller hur? Sannolikt så kommer det i slutet av nästa vecka och då ska vi naturligtvis titta lite närmare på det här i boggen.

En bra blandad dag

Idag har jag kunnat roa mig med diverse olika saker så den här bloggen för onsdagen blir en lite blandad kompott som täcker över lite olika ämnen.

Yäck - inte snyggt kanske, men praktiskt

Ännu värre

Notera vilket flexibelt och vidhäftande material

Så, vad är nu detta? Jo, jag har övervägt att strippla pistolgreppet på min CZ200T precis som exempelvis en FWB-300 men tänkte pröva ett nytt grepp (!) istället. Tack vare Fredrik så fick jag en uppsättning av den neoprenliknande och självhäftande panelsatsen som pryder Cyclonens syntetkolv när jag var uppe på fabriksbesöket och dessa saxade jag till så att de blev en mall för hur mitt önskade grepp ska vara utformat.

Resultatet blev som ovan.

Nu har jag beställt A4-ark av den här typen av material och med delarna ovan lossade och upplagda på arket så tänkte jag klippa ut ett obrutet pistolgrepp i greppvänligt självhäftande material för att sätta på vapnet utan att få några synliga skarvar som mallen ovan. Förutom att vara sällsynt skönt att greppa så får man också lite handutfyllnad över det tunna pistolgreppet och jag blev väldigt nöjd med upplevelsen av greppet som prototyp. Återstår gör att se hur det blir i verkligheten.

Fredrik ringde också under dagen med anledning av gårdagens blogg. Jag passade naturligtvis på att fråga om rostprickarna som hade uppenbarat sig på Independence och slutsatsen var att de sannolikt hade uppstått eftersom det fanns lite för lite fett på lederna. Fettet har ju en vattenavstötande förmåga och när fettet saknas och en droppe med vatten fastnar så uppstår helt naturligt rost på den här typen av material. Problemet, i den mening man kan tala om det i sådana termer, förekommer alltid på obehandlade och blånerade komponenter men kan lätt både förebyggas och avlägsnas.

Vi hade i övrigt ett intressant samtal om skjutteknik och vapenpreferenser, han hade dessutom vänligheten att ringa upp sin gode vän Jocke ("Smålänning") för att verifiera lite tankar runt detta ämne. Jag passade också på att fråga lite om Sandstigs pipa som han har lite bekymmer med, trots andraplatsen på Onsalas tävling. Fredrik lovade att lösa saken, även om det kanske skulle dröja på litegrann.

Apropå FX Airguns så hittade jag en artikel av den gode Tom Gaylord där han för Shotgun News berättar lite om den då ny FX Airguns Revolution, en bra och läsvärd artikel.

Länk: http://www.thefreelibrary.com/The+wheel+goes+round+and+round:+you+may+have+been+

disappointed+in...-a0222691368

Mera....

Vidare så blev det en helt underbar vindstilla afton ikväll, precis som gjord för att skjuta på långa avstånd med klena, vindkänsliga vapen..

En fantastisk samling träffbilder - 22.11 mm genomsnitt !!

Det blev en av de där sena kvällarna man lever för. Ingen vind, lagom temperatur och dessutom uppenbarade sig det underbara och vidunderliga flytet. Känslan av att veta var man träffar med nästa skott precis innan man skjuter och känslan av att direkt förstå var träffen tog innan man själv hinner uppfatta saken på riktigt.

Resultatet lät inte vänta på sig, resultat som 14, 14, 7 (!) och 19 mm är oerhört belönande för 8 joule på uppmätta 50 meter vid 5-skottsgrupper. Trots två grupper på över 30 mm så var tavlan helt klart den absolut bästa detta året.

En enda retfull millimeter ifrån tangerat personligt 50 meters resultat

Hur jag än mätte så kom inte den bästa gruppen ner till mindre än 7 mm, det är en enda retfull millimeter ifrån tangerat personbästa på 50 meter med 5-skottsgrupp. Jag har tidigare skjutit 6 mm två gånger med BSA Lonestar samt en gång med FX Airguns Independence, det hade varit trevligt att få med CZ till det gänget också. Sommaren är dock ung och det finns många fler kvällar att skjuta på för att pressa resultaten ytterligare.

Apropå skytte på 50 meter så blir det faktiskt en hel del av den varan varje dag, jag känner mig oerhört bortskämt av att bo som jag gör med den förmånen. Under måndagen så sköt jag lite Indpendence och sedan så konstaterade jag att grupperna var så "dåliga" att det inte fanns något skäl att fota av dem och blogga ut dem. Väl inne så mätte jag dem ändå och kunde konstatera en oväntad sak..

Logun Penetrator - 50 meter Indpendence

Det visade sig att grupperna faktiskt var väldigt bra med 16, 12 och 12 mm. Jag hade alltså blivit så bortskämd med bra precision att den här typen av grupper inte längre fick mig att reagera. Jag som så ofta tidigare har funderat över hur exempelvis Tomaz kunde få till motsvarande grupper på detta avstånd - o nu reagerade jag inte själv över dem. En konstig känsla..

Till sist så har jag dessutom hunnit med att maila lite fram och tillbaka med Andrea Gentilini och det ska bli spännande att se vad vi kan få ut av detta på lite sikt - en rapport kommer naturligtvis succesivt här på bloggen om allt faller i lås.