Service Mk II

Webley & Scott Service Mk II

En av de absolut mest mytomspunna modellerna och en av de mest attraktiva samlarobjekten ibland äldre fjäderluftgevär ifrån England är utan tvekan Webley & Scotts klassiska Mk II.

Som modellens Mark antyder så är detta den andra modellen av luftgevär som Webley & Scott tillverkade, den första var logiskt nog Mk I vilken producerades mellan 1926-1929. Mk II tillverkades dessutom i 3 olika varianter, kallade Series.

Brittish workmanship at its best..

Produktionen lär ha dragit igång redan 1932 och de sista exemplaren monterades precis innan början av andra världskriget, officiell produktionsavslutning var dock angiven av Webley själva till 1938.

Just vilken series av Mk II som man äger eller planerar att köpa är väldigt viktigt att besitta kunskap om. Detta då series one och two bara tillverkades med runt 1000 exemplar vardera medan series three producerades med över 10.000 enheter. Träffar man på en Mk II så är alltså sannolikheten mycket stor att det handlar om en series three.

Den L-formade dioptern betyder series one eller two - ovanliga.

Dessa vapen är idag väldigt värdefulla samlarobjekt och detta gäller i synnerhet series one & two samt boxade vapen, alltså vapen som såldes i koffert med diverse tillbehör (typ 3 pipor etc).

Intressanta originaltillbehör drar alltid upp priset - ordentligt!

Enklast att hitta och billigast är naturligtvis en series three som normalt kostar £400 i gott skjutbart skick med 1 styck pipa. I dåligt skick och i många fall inte ens skjutbart så får man räkna med £250 vilket i princip representerar reservdelsvärdet. Nyligen gick ett fräscht exemplar, motsvarande skick hos den på bilden i lådan överst på dagens inlägg för £600 med 1 pipa.

Ramdioptern betyder en series three - inte så ovanliga.

De mer sällsynta series one & two har helt andra prisnivåer och byter relativt sällan ägare. Vapnet under dagens rubrik med sina 3 pipor i box gick för £2500 och det är ändå en series three. Vad en series one eller two betingar i motsvarande box och skick har jag ingen aning om, eftersom jag aldrig har sett någon sådan till salu men troligtvis så handlar det om avsevärda summor.

Solida och funktionella vapen med udda konstruktion.

Så...

Tre series med andra ord, notera dock att de tillverkades sida vid sida och ersatte inte varann i kronologisk ordning, vilket man lätt tror. Dock så kom series two och three först 1935. Konstruktivt sett så delar dessa gevär av naturliga anledningar många tekniska lösningar med Webleys klassiska luftpistoler. Exempel på detta är den bakvända pistongrörelsen, pistongen slår alltså mot skytten, istället för ifrån skytten som är fallet på nästan alla andra fjäderluftgevär. Luften måste därför passera en lång och C-formad transferport innan den kan börja driva projektilen. Likaså sitter spännarmen på ovansidan av cylindern, under pipan, snarare än på undersidan som hos vanliga fjäderbössor.

När vapnet ska skjutas så vrider man därför handtaget ifrån höger sida över vapnet till vänster sida varpå pipan blir fri. Sedan bryter man pipan på vanligt sätt och för den tillbaka. Pipan blir slutligen låst av handtaget när man åter för det över vapnet ifrån vänster sida till viloläget på höger sida. Handtagets fot har nämligen en konisk ring vilken pressar, via ett spår i pipan, själva pipan mot handtagsfoten för en tätning. Faktiskt en bra och välfungerande lösning.

Dioptern uppfälld, series two, jmfr series three nedfälld diopter ovan.

En annan udda detalj är att vapnet har två bakre riktmedel. Ett öppet sikte och en uppfällbar diopter. Antingen så har man ett inskjutet för nära avstånd och ett för längre eller, om man äger två pipor, så har man ett bakre sikte inskjutet för respektive kaliber. Piporna är enkelt demonterbara ifrån vapnet med ett verktygslöst låsfäste ovanpå pipringen som håller det bakre öppna siktet. Detta gör det möjligt att snabbt demontera vapnet för transport eller smidig förvaring.

Stocken är en halvstock av valnöt. Eftersom vapnet var relativt dyrt på sin tid och såldes som entusiastvapen till välbärgade och då stocken dessutom är väldigt liten i materialåtgång räknat så var valnöten av riktigt hög kvalité, rent enastående dagens mått mätt. Blåneringen var även den fantastisk, bra blånering kräver ju som bekant tidskrävande underarbete och på den tiden var arbetstid billigt. Likaså kunde man använda för resultatet bästa tänkbara kemikalier utan att behöva väga in dagens miljöaspekter eller säkerhetsstandard för arbetarna.

Hur står sig då en Mk II idag, på 2010-talet...?

Tja, det är egentligen lite som att köra en A-Ford i dagens trafik. Att jämföra mot dagens luftvapen är mycket svårt då referensramarna är så annorlunda. Jag har bara vid ett enda tillfälle haft förmånen att skjuta en Mk II och det första intrycken var att den var lång, smal och oerhört välbyggd. Den var lätt att spänna men förhållandevis kraftlös.

Enligt samtida annonser så uppgav Webley & Scott 550 fps för kaliber 22 och 600 fps för kaliber 177 men det var nog tur för dem att kronografer var ovanliga på den tiden. I verkligheten så får man nog vara mer än nöjd om en fin Mk II klarar 10 joule ME.

Nu är de snart 80 år gamla och visst är de charmiga, man kan lätt sitta länge med en sådan bössa i knät bara för känslan och glädjen att upptäcka alla välgjorda små detaljer som man engagerade sig till att skapa i en fjärran tid. Tänk bara på handdtagskulan som har fått sitt rutmönster filat för hand, linje för linje.

Sådant arbete kommer aldrig att återfinnas på luftvapen mera...

 

Sandstig

2 februari 2010 12:06

Trevlig artikel Johnny! Hade varit roligt att äga en MkI komplett med 3 pipor i koffert :)

 

Silwer

2 februari 2010 14:46

Jo de är fina de där, och jag har iaf sett en, blåneringen är så djup så att det inte är klokt.

Kostar dock för mycket för mig även om de är eviga samlarklassiker.

Du får dra nån om andra engelska mellankrigs luftvapen med då de ju faktiskt beväpnade gamla gubbar i reserv hemma under andra världskriget med dem.

 

Sandstig

2 februari 2010 17:46

Det var en bra idé Silwer!! Hade varit riktigt skoj att läsa om!

 

Silwer

2 februari 2010 19:12

Ja det är en speciell historia, men de hade helt enkelt inget annat att ge dem.

Före det är det rätt lång tid inna det fanns tankar på att använda luftgevär i strid, kan vara kanske runt 1800-tal då jag vill minnas att några med nån form av reservoargevär skulle stå mot Napoleon, dock har jag glömt exakt vad det var.

Men som sagt gärna historiska bössor då och då, det gillar jag och är nåt jag alltid saknat på andra luftvapenställen då nästan alla är intresserade enbart av moderna luftvapen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...