Distingerade mästare

Distingerad är stilfull eller förnäm enligt ordboken och i två delar så ska vi kolla lite på två distingerade vapen med en hel del likartade beröringspunkter.

En vapenmodell kan vara bra och den kan också på olika sätt anses vara värst men det finns även ett litet antal vapen som distinkt skiljer sig ifrån mängden utan att för den sakens skull vara dyrast och dessutom också utan att vara värst. De är kanske inte ens dyra men de säljer ändå ganska få exemplar, detta trots att de enligt alla samstämmiga kritiker anses vara riktigt bra vapen rent tekniskt sett.

Ofta är detta vapen vars verkliga storhetstid infaller efter, eller till och med långt efter, att de har försvunnit ur produktionen. Det är lite av luftvapenvärldens motsvarigheter till bilarnas Aston-Martin - det är helt enkelt sofistikation och distingerade val för connoisseuren av luftvapen.

Under mitten av 1990-talet så hade Air Arms en mycket kreativ period och fjädervapen var fortfarande en stor del av intäkterna för verksamheten. Deras nya TX-serie hade precis börjat lyfta till riktigt bra försäljning och nu gällde det att utnyttja försäljningens momentum till att bredda sortimentet.

TX-serien blev fort en Mk II med Safeloc för att kunna säljas på USA-marknaden, den mer komplicerade SR gick från ritbordet till produktion och underbart vackra ProSport lanserades 1996. Lite elakt så kan man säga att man med TX-serien siktade hårt mot Weihrauch som hade en stor del av marknaden för underspännare med HW77 och nu skulle nästa slag riktas mot luftvapenjägarnas favoritvapen nummer 1 - Weihrauch HW80.

Uppdraget var alltså glasklart - tillverka en brittisk HW80, fast ännu bättre.

Resultatet blev det första vapnet i min serie om Supreme Springers - Air Arms ProElite.

Air Arms Pro Elite 1997-2003

Många har hört talas om dessa vapen, få har dock skjutit dem och ännu färre har ägt dem. Själv har jag bara skjutit med den men hade en gång möjlighet att köpa en fabriksny kaliber 22 vilket jag nekade på grund av tillfälligt svajande ekonomi vid det tillfället - något som grämer mig ännu denna dag...

Om vi börjar med pipan så startade processen med att Air Arms köpte in blanks ifrån Lothar-Walther vilka sedan inspekterades med fiberoptik och testsköts i bänk innan de monterades inuti en shroud vilken benämndes SRS - Sound Reduction System, alltså en baffelförsedd anordning av ljuddämpande karaktär. Själva pipan var 14 tum lång och shroudröret blev 16 tum vilket innebar en bättre hävstångseffekt för anspänning samtidigt som två tum kunde användas till den inbyggda dämparen.

Anordningen monterades i ett synnerligen solitt pipblock vars hävarm till pistongen mätte imponerande 6 mm i bredd. Pipblocket hade sedan en "krok" utformad i själva pipblocket vilken låg som ett överfall över låsbulten och under denna fanns en duktigt grov kilformad och fjäderbelastad låskil. En rejäl dask längst ut på pipans spets krävdes alltså med andra ord för att få pipan att öppna sig.

Cylindern var både grov och lång och dessutom utrustad med en pistong som hade en Zephyr-liknande packning formgiven för bästa tänkbara luftevakuering när vapnet avfyrades. Resultatet blev bra med effekt och dessutom effekt som var förhållandevis enkel att utnyttja med god skjutbarhet. Air Arms uppgav själva 24 ft/lbs för kaliber 22 och 21 ft/lbs för kaliber 177, siffror vilket skulle visa sig vara tilltagna lite i underkant. Normalt så kunde man räkna med ca 255 mps med 16 grains JSB och runt 295-300 mps med Crosman Premiers Heavy på 10.50 grains. På ovansidan av cylindern så fanns de gängsle hålen mellan kilspåren för att spärra kikarsiktesfästet mot rekylen.

Air Arms berömda CD-system

Avtrycket var CD (Computer Designed), inspirerat av Rekord ifrån Weihrauch och samma som TX-serien och ProSport. Till avtrycket så fanns även en automatsäkring som säkrade vapnet direkt vid anspänning.

Stocken var tillverkad av bok och noga utvald med rätt fiberriktning för bästa tänkbara hållbarhet. Den var utrustad med nätskärning både för pistolgreppet och förstocken samt hade en rejält tilltagen roll-over kam på kolven.

Under lite drygt 5 år löpte produktionen och totalt blev det 1435 exemplar tillverkade, ett fåtal prototyper oräknade. Runt fördelningen mellan kalibrarna är uppgifterna lite mer motsägelsefulla men konsensus ibland samlarna är ca 1000 stycken med kaliber 22 och resten som 177. Det heta samlarobjektet är därför en 177 med öppna riktmedel eftersom de flesta exemplar saknade sådana.

Att hitta en Pro Elite är inte enkelt, ett fåtal nysåldes i Sverige, och om man väl hittar en så ligger de oftast på licens. Just att den största delen ligger på licens även i England gör dem knepigare att exportera över till Sverige. Priserna är dessutom höga, en 177 gick nyligen för £500 vilket anses häftigt i England där vapen på FAC normalt sett har uselt andrahandsvärde på grund av utbudet och krånglet med licenserna.

Hur gick det då med "min egen" Pro Elite..?

Jo, den köpte en känd och mycket trevlig luftvapenprofil och det är sannolikt föga troligt att han någonsin gör sig av med den...

 

Sandstig

9 januari 2010 08:58

Detta är ett vapen jag verkligen skulle vilja äga någongång, dock så kan man väl se sig i månen efter detta! ;(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...